World Birdwatch -99

World Birdwatch 99
Under helgen den 2-3 oktober genomfördes den numera traditionella hösträkningen av fåglar i Sverige. Svenska skådare är dock inte ensamma om att greppa kikarna och skärpa hörseln denna helg. Vartannat år gör fågelentusiaster gemensam sak i hela världen. Då brukar den gigantiska manifestationen följdaktligen kallas World Birdwatch. Åren däremellan görs en europeisk mönstring, som brukar benämnas Euro Birdwatch. 1999 var det dock dags för "hela världen"-varianten.

I Värmland har vi sedan några år tillbaka satsat ganska stort på en samordning av skådarinsatsen. Karlstads OF, Wermlands OF, Sunne OF och fågelgruppen inom Sällskapet för Naturskydd i Kristinehamn har gemensamt sett till att så många lokaler som möjligt varit bemannade. I år har ingen sådan aktiv samordning gjorts. I stället uppmanades den värmländska skådarkadern att spontant samordna sina insatser på ett lokalt plan. En uppmaning att "snacka ihop sig" med traktens skådarkompisar gick ut via Wermlandslistan. Värmlandssvararen innehöll också information om arrangemanget. Förberedelserna styrdes som vanligt av Torbjörn Mossberg och sammanställningen stod Karl Hammar för.

Väder
Lördagens väderläge var inte nådigt mot våra värmländska skådare. Det blåste nubb och regnade småspik. Visserligen kom vinden från syd-sydväst, men var så stark att en hel del flyttsugna fåglar hukade i buskarna eller tryckte tätt intill granstammarna. Trots dessa svårigheter, som för övrigt brukar råda under fågelräknarhelgen, kunde en hel del observeras av drygt 40 skådare.

Vädret under söndagen var bättre, även om enstaka regnskurar förekom också denna dag. Vinden hade dessutom minskat i styrka, vilket underlättade bl a rovfågelssträcket.

Stora antal
De värmländska observatörerna räknade på lördagen och söndagen in ca 28 250 fågelindivider av 114 olika arter på ett 20-tal lördagslokaler och ett 10-tal söndagsdito. Ovanstående sammanfattningsantal är dock det enda som gäller hela helgen. Alla siffror som följer nedan avser lördagens skådande.

Talrikast förekom tofsvipa med 4 550 individer. Näst vanligast var kanadagås med ca 3 150 exemplar. Ringduvor observerades också i stora mängder, ca 2 150. Först på fjärde och femte plats kom bergfink (ca 2 100) och bofink (ca 1 630). Bo-/bergflockarna var alltså inte speciellt många, vilket bevisar att vädret inte var speciellt sträckvänligt. Ytterligare ett tecken på detta var att grönsiskor observerades i mycket små mängder under dagen.

Övriga vanliga arter var gräsand (drygt 1 300), trana (1 200), stare (1 180), grågås (1 140), ängspiplärka (660), fiskmås (640), vigg (600), kricka (260), sånglärka (210) och ladusvala (150).

I östra Värmland kunde bland annat en kvardröjande rödhake (södra Bjurtjärn) och en större flock kanadagäss (300 i Alkvettern) observeras. Söndagen bjöd på svart rödstjärt vid Degerfors järnverk.

Vid vänerkusten sträckte bl a en alfågel och en forsärla vid Ladholmen längst ned på Värmlandsnäs. Som tidigare betonats var sträcket ytterst måttligt. Skillnad blev det på rovfågelsförekomsten på söndagen. Vad sägs om 91 sparvhökar, 78 ormvråkar och 52 fjällvråkar! Brosjön bjöd bland annat på en brun och två blå kärrhökar.

På Hammarö sydspets fanns vinterhämplingar och en pilgrimsfalk och i fågelstationens ringmärkningsprotokoll noterades en pärluggla och två sparvugglor. Sträcket vid Baggerud var högst måttligt med en 2K havsörn och fyra labbar. En av de senare kunde bestämmas till vanlig labb. De övriga fick gå som obestämda.

Ölmeviken innehöll som vanligt många rastande gäss och änder. Som ett exempel på detta faktum kan nämnas 986 grågäss, 663 gräsänder och 596 viggar. En steglits hängde dessutom i ett tistelsnår. Längre norrut på Ölmeslätten fanns hela 4 000 tofsvipor, koncentrerade till endast ett fåtal gärden. En fin starflock på 1 000 individer kunde också ses här.

Några jämförelser med Euro 98
Antalet fåglar i år jämfört med fjolårets hösträkning var något lägre. Det beror till största delen på att förhållandena för sträckande fåglar var klart sämre. Detta understryks även av att vissa andarter (t ex stjärtand och skedand) saknas i protokollen. Kan man möjligen dra andra slutsatser av de två årens olika artlistor?

Det förefaller i år vara fler sena flyttare. Bivråk, fiskgjuse, kustpipare, skrattmås, svart rödstjärt, rödstjärt, svarthätta och lövsångare är exempel på detta. Å andra sidan saknas från fjolåret en del vadare, nattskärra och rörsångare.

Tittar vi en smula närmare på flyttningsrörelser med artlistan som bakgrund, kan vissa iakttagelser påpekas. Att ugglor rör en del på sig i år visas av att sparvuggla och pärluggla observerades. Gråspett har setts en del tidigare under hösten, så också under World Birdwatch. Labbar finns även de i årets artlista. Dessa fyra arter saknades helt i fjol. Det omvända förhållandet gäller sidensvans, skäggmes och nötkråka, som i år helt lyste med sin frånvaro.

Avslutning
Sammanfattningsvis kan sägas att denna höstliga sådarinsats nu verkar vara fast förankrad i de värmländska skådarnas medvetanden. Trots att de officiella lokalarrangemangen i år helt uteblev, är uppslutningen god. KOF-sidan vill ta tillfället i akt att hylla de deltagande skådarna för deras insats under helgen.

För att nå ut till allmänheten bättre och göra reklam för skådande, skulle man kunna slå på stora trumman för WBW i lokala media, med syftet att locka ut nyfikna till fågellokalerna. Nåväl, något ska sparas till kommande år, t ex till Euro Birdwatch 2000. Vi ses då!

Läs mera om World Birdwatch 99
WBW hos SOF
Följ rapporteringen hos SOF
Jämför med förra årets Euro Birdwatch i Värmland