I mitten av januari 2006 inträffade ett ovanligt inflöde av gäss till Värmland och en del andra platser i Västsverige. Den första bläsgåsen dök upp i Göteborg den 14 januari. Det var grupper och enstaka exemplar av bläsgäss och sädgäss, åtminstone vissa av rasen Anser fabalis rossicus - tundrasädgäss, som dök upp. Gässen observerades i Hammarö, Karlstads och Kristinehamns kommuner mellan den 15 januari och den 19 februari. Som mest sågs 12 bläsgäss sträcka in över Skoghall den 21 januari. Den största flocken sädgäss, 18 ex, sträckte mot nordost i Härtsöga samma dag.

Bilderna till höger togs av Stefan Asker vid Mörudden, Skoghall, där fyra gäss uppehöll sig 1 - 3 februari. 

Det är inte helt ovanligt att enstaka gäss finns kvar vintertid i Värmland, men att så stora grupper förekommer mitt i vintern är mycket ovanligt, för att inte säga helt unikt. Dessutom hade dessa inte stannat från i höstas utan kom insträckande mitt i januari. Vad som orsakat inflödet är okänt. De gäss som framför allt brukar hittas i enstaka exemplar under vintern är annars kanadagäss. I södra sverige finns ofta sädgäss av nominatrasen Anser fabalis fabalis vintertid, men tundrasädgås (A f rossicus) normalt övervintrar längre söderut i Europa.

Tundrasädgässen häckar på Sibiriens tundra (!) och älvdeltan.

Tundrasädgås är en ras av sädgås. Den skiljer sig från "vanlig" fabalis-sädgås genom att ha ett mörkare huvud och hals som kontrasterar mot ett ljusare bröst. Den brandgula färgteckningen på näbben är dessutom mindre utbredd. Näbbformen är högre och kortare än hos nominatrasen fabalis. Tundrasädgås har en mera rundad huvudform och dess hals är kortare och tjockare. Vidare är tundrasädgässen något mera småvuxna än "vanliga" sädgäss.