Många sångsvanar rapporterade vid årets inventering

Sammanställningen av iakttagelserna i samband med vinterns svanräkning är nu klar. Den bygger på cirka 70 inkomna rapporter. Liksom tidigare omfattade undersökningen landskapet Värmland, d.v.s länet jämte Karlskoga och Degerfors kommuner och Värmlandsdelen av Gullspångs kommun. Den fram till inventeringen den 13 och 14 januari milda vintern försvårade inventeringen, då många normalt tillfrusna vatten var isfria.

Sammanlagt 590 sångsvanar iakttogs, vilket är den näst högsta siffran under de sex år som undersökningen pågått. Flest fåglar inrapporterades 2005, då 709 exemplar iakttogs. Av årets svanar var 444 gamla fåglar, 116 fjolårsungar och 30 ej åldersbestämda individer. Andelen gamla fåglar var 79 %, medan 21 % således var unga fåglar. Det låga antalet av de senare får ej ses som ett resultat av dålig föryngring utan har sin grund i att svanfamiljer är mer flyttningsbenägna än gamla fåglar utan ungar. Detta beror säkerligen på att ungfåglar ej klarar av kylan lika bra som äldre fåglar. Påpekas bör också att svanarna flyttar familjevis till övervintringsområdena, då ungfåglarna ej klarar av att orientera sig till dessa på egen hand.

Av knölsvan iakttogs 23 exemplar, samtliga gamla fåglar. Detta är en normal siffra för arten, som är mycket mera flyttningsbenägen än sångsvanen. Slutsiffran för kanadagås blev 326 fåglar, vilket är den högsta siffran någonsin. Till och med två grågäss hade lockats att stanna kvar av den milda vintern. Det är ytterst sällan som denna art ses i Värmland vintertid. Som ett kuriosum kan nämnas att en ungtrana sågs vid Gillbergasjön.

Ulf T Carlsson, som samordnat inventeringen, ber att få framföra ett hjärtligt tack till samtliga rapportörer.