Ganska snart blev stäpphöken attackerad av en duvhök med följd att skruvande tog allt högre höjd. Upptäckaren blev också attackerad telefonledes av stäpphökshungriga skådare. Konsekvensen blev att fågeln tappades ur sikte någonstans norr om Norsälven. Turligt nog försvann den dock inte permanent utan kunde snart upptäckas över Hannäsfälten igen.

Stäpphöken fanns kvar under hela eftermiddagen. Den försvann med jämna mellanrum västerut längs Norsälven, men kom varje gång tillbaka igen. Sista gången den observerades var ca 18.40. Då befann den sig väster om Hannäs, i riktning mot Gunnita.

Några karaktärer
Stäpphöken är en kärrhök som till utseendet liknar blå kärrhök och ängshök. I flykten är blå kärrhök den "tyngsta" och mest kraftfulla av de tre, medan ängshök är lätt och fjädrande. Stäpphök kan till flyktsättet placeras mellan sina två kusiner. 

Hannäsfågeln var en ungfågel, vilken är svår att skilja från ängshök. Dräktmässiga skillnader är till exempel att stäpphöken har mörkare armpennor under vingen. Den mest framträdande karaktären är dock att en ung stäpphök har en tydlig, ljus halskrage som tydliggörs av en bred, mörk halsboa.

Fynd
Stäpphöken är en sydostlig art som häckar i området norr om Svarta havet och österut. Den flyttar söderut vintertid, de västligt häckande till Afrika. 

Det finns en mängd Sverigefynd av arten, fram till 1999 minst 243 stycken. Därefter kan nämnas att det under 2002 gjordes ett 30-tal fynd.

I Värmland har stäpphök påträffats 12 gånger. Den första dokumenterade stäpphöken (en hona) flög in över Värmlandsgränsen 1919 (Vike, Kristinehamn) där den också sköts! De senaste godkända fynden gjordes vid Hammarö sydspets och Ladholmen, Värmlandsnäs 2003. Båda var gamla hanar. Läs gärna om övriga fynd på Erik Mangsbos sida Värmlands fåglar