Rally 2000

27 skådare från 10 lag gjorde på fredag-lördag den 21-22/1 upp om segern i KOF:s årliga  vinterrally i Värmland. Precis som de senaste åren var tävlingstiden 24 timmar, med start kl 17.00. Under dygnet observerades hela 75 arter av de vinterinventerande lagen. Rallyts tävlingsdel  utvecklade sig till en mycket jämn kamp mellan framför allt två lag. Slutsegrare blev karlstadslaget von Tenows Drabanter som med knappast möjliga marginal lyckades hålla stången mot kristinehamnarna i X-Hunters.

Startskottet
När kyrkklockorna kunde höras slå fem slag på eftermiddagen fredagen den 21/1, kungjorde de samtidigt att det femte (sedan återstarten 1996) värmländska vinterrallyt  hade inletts. Första året vann "kalstingarna" i Birdie Nam Nam. 1997-1999 drog olika kristinehamnslag längsta strået, först Kalkonerna i två år, sedan X-Hunters. Vilka skulle vinna i år? Det var inte bara på TV som spänningen denna kväll var olidlig.

Ugglelyssning   
Trots den nordliga snålblåsten begav sig de flesta rallylagen ut på en uggletur. För åtskilliga gav den bitande kölden inte bara röda näsor och kalla tår, utan också de första kryssen i artlistan. Två berguvar och flera pärlugglor ropade snällt, men kattugglorna var påfallande svårflirtade. En lite ovanlig vinteruggla var den hornuggla som Gårdsmygarna kunde notera i Torsviken, Segerstad.

Morgonen gryr
Med den bleka vintersolens första strålar i öster började rallyt på allvar. Lagen inledde lördagen på olika platser och såg fram emot en givande dag innan målgången på Brogårdsskolan i Kristinehamn. Vädret varierade på de olika startplatserna. Längst i söder fläktade det lite svagt från sydost och sikten var god, trots att molntäcket låg som ett lock över Vänern. Längre norrut och västerut föll snön tämligen ymnigt och försvårade ivriga spanarögon. Termometern visade ned till -16 grader på sina platser. Generellt sett upplevde de flesta lagen dock ingen katastrofal vädersituation under dagen. 

Både fattigt och rikt på fågelfronten
Som lagen hade misstänkt blev dagen ganska fågelfattig individmässigt sett. Tystnaden var högst påtaglig på många ställen. Vintern 1999/2000 uppehåller sig dessutom knappt några invasionsarter i landskapet. I rallyt sågs dock en hökuggla (Karlshov, Deje) och antalet varfåglar verkar vara gott på sina håll. Bland saknade arter i totalprotokollet kan nämnas grönsiska och mindre hackspett. Vidare kunde endast enstaka lag notera mindre korsnäbb och stjärtmes.
          Trots individfattigdomen måste antalet arter anses vara mycket högt. Inte mindre än 75 kryss kunde plitas ned vid slutsamlingen. Faktiskt är denna notering rallyts bästa hittills, inte minst beroende på att lagen specialiserade sig på olika biotoper. Lag Skogsmesarna höll sig nästan uteslutande till skogsmiljöerna i centrala delen av landskapet medan flera lag "scannade av" kustlokalerna vid Vänern, bland annat Ladholmen längst i söder. Dessutom var Sunne representerat av Dårfinkarna. 2000 genomsöktes därmed ett område längre västerut och norrut än tidigare år.

Ovanligare vintergäster
I avdelningen rarare vintergäster på vatten kunde noteras skäggdopping och småskrakar vid Ladholmen och kricka i Bäckhammar. Sothöns fanns både vid Alsterälvens utlopp och i Skoghall.
          Ovanliga rovfåglar för värmlandska förhållanden var fjällvråk vid Ölmeviken, ett flertal ormvråkar, framför allt på Värmlandsnäs, samt ett par falkarter. En tornfalk kunde beskådas norr om Forshaga och en stenfalk susade fram på Djupdalens soptipp.
          Bland tättingarna bör nötkråkor i Bössviken, Fryken och Djupdalen nämnas. Steglits fanns på flera platser och vinterhämplingar snurrade runt vid Hannäs. Sävsparv hördes på flera platser, t ex vid silon i Kristinehamn.

Slutspel
En aning trötta men framför allt nyfikna, bänkade sig lagen efter målgången för att räkna samman sina resultat och jämföra dem med sina medtävlares listor. Den spännande genomgången mynnade till slut ut i två lag på samma poäng. Både fjolårssegrarna X-Hunters och karlstadslaget von Tenows Drabanter hade 53 arter i sina obs-böcker. Eftersom de senare dock hade kört en kortare stäcka (29 mil) än X-Hunters (37 mil), avgick karlstadspojkarna med segern. Rallypokalen (som dock varit försvunnen en tid) kommer därmed att vara placerad i Karlstad eller Vålberg fram till nästa januaridrabbning. Det stolta segerlaget bestod av herrarna Håkan Axelsson (Vålberg), Håkan Funk och Jan Wilhelmsson (båda Karlstad). Kampen om bronsplatsen blev ännu hårdare. Både Gårdsmygarna och String It landade på 48 arter, men de senare hade "slitit däck" i 2,5 mil mer än Gårdsmygarna, som därmed blev trea. Se övriga resultat i slutet av notisen.

Inbjudan
När hyllningskörerna och applådåskorna hade tystnat, inbjöd de lyckliga segrarna i von Tenows Drabanter övriga deltagare till nästa års rally, då med mål i Karlstad. Det är ju segrarlaget som arrangerar nästkommande drabbning. Går det att engagera ännu fler lag 2001? Även icke- värmlänningar är varmt välkomna att delta. Anmälan kan göras till KOF-sidans vävmästare eller på det sätt som anges i KOF:s vårprogram nästa år. Håll alltså ögonen öppna i början av 2001. Välkomna!

Resultat Rally 2000

String it, Karlstad:
-Rallyt var en väldigt rolig tävling, delvis beroende på att det gick så bra för oss, men vi hade nog njutit även med ett sämre resultat. Stressigt var det dock. Uggleturen på fredag var onödigt lång, men vi fick i alla fall berguv i Molkomstrakten. Lördagsskådningen började på Hammarö fågelstation med meskryssning, men utan skarvar och orrar. Därefter genomsöktes Skoghall och Karlstad, där Djupdalen var en verklig guldlokal. Sju arter inhämtades här, bland annat pärlorna ormvråk, sävsparv, nötkråka, stenfalk och bergfink. Därefter bar det av till Hyn, Stora Kil, Nilsby, Dömle och Klarälvdalen vidare söderut. En riktigt rolig överraskning här var tornfalken vid Kvarntorp, Forshaga. (Magnus Köpman)

Dårfinkarna, Sunne:
-Vi åkte halva tiden i trakterna runt Sunne. Därefter följde vi Fryken söderut mot Vänern. Det var första värmländska vinterrallyt för vår del och vi tyckte det var skojigt att vara med. Dock var det inte lätt att få en lång artlista. Fåglarna var generellt sett tysta och "svårfångade". Vi trodde inte att vi skulle komma över 40 arter, vilket vi ändå gjorde. Att få in mindre korsnäbb och stenknäck var fint. En annan rolig obs var den nötkråka som dök upp när vi spanade efter varfågel vid Bössviken, Fryken. (Morgan Johansson)   

Bird Alert, Deje/Forshaga:
-En del barrskogsarter plockades i Mölnbacka. Listan kompletterades i den mangsboska trädgården i Deje. Därefter bar det av till södra Fryksdalen och trakterna runt Karlstad. Vi tyckte själva att det gick bra, men när andra lags artantal presenterades på Brogår´n, förstod vi att vår lista inte räckte så långt. Roligt var att få se fyra steglitser och ett tjugotal vinterhämplingar vid Hannäs. Sothönan i Alsterälven var också en rolig vinterart. Tråkigt var att vi inte fick se en enda rovfågel eller uggla. (Björn Ehrenroth)

Jägarna, Kristinehamn:
-Jakten gick i östra och sydöstra delen av Värmland, från Karlskoga till Kolstrandsviken. Vi var inte längre västerut än Varnumsviken. Resultatet blev lite sämre än i fjol. Vi upplevde att vi gjorde några småsvängar i blindo i år. Visserligen blev körsträckan inte så lång, men lite oflyt hade vi allt. Uggleturen var dock lyckad med fyra arter, bland annat berguv i närheten av hemstaden och två pärlugglor. Lustigt var också att vi senare, när vi letade strömstare, stötte på en pärluggla som ropade för fullt på ljusa dagen vid Vilången. Speciella obsar var gråspett vid Gustavsvik och ormvråk vid Ed, Kilsviken. (Lars-Peter Jansson)  

Skogsmesarna, Älvsbacka/Karlstad:
-Rallyt var jättekul, som när man började med fågel en gång, då man bara hängde på sig kikaren och gick ut för att se så mycket som möjligt. Färden började vid Horssjön och fortsatte i Älvsbackas omgivningar och Örtentrakten. I Karlstad stötte vi på problem. Vid Djupdalen var vägen spärrad med en bom och Karlstads hamn var frusen. Från vasshaven hördes inga "ping", bara ekot av biltrafiken. Det finaste med rallyt var nog gryningen på Älgtorpshöjden med tjädertupp i tall, bubblande orrar, visslande sparvuggla och trummande tretåig hackspett. Tyvärr lyckades vi inte höra någon kungsfågel alls under dagen. Vi sparvugglevisslade oss blåa i ansiktet för att locka fram retade småfåglar, men inte kom det någon kungsfågel inte. Vid Gunnerud drog vi i stället på oss en tvärarg äkta uggla som försökte avhysa oss från en och en halv meters håll. (Jan Bengtsson)

Gårdsmygarna, Karlstad:
-Vår start skedde på Hammarö fågelstation för att få in lite sjöfågel och barrskogsarter. Därefter sökte vi igenom trakten runt Karlstad och Kil. En uggletur hann vi med på fredag också. Det gick bra i år, inte minst därför att vi slapp tänka på transportproblem. I år hade vi nämligen bytt ut cyklarna mot en bil tack vare nyförvärvet Håkan Persson. Vi kom därför aldrig i tidsnöd. Roliga obsar var hornuggla i Torsviken, Segerstad. Två sävsparvar (silon i Kristinehamn och Djupdalen) samt fyra steglitser och 14 vinterhämplingar i Hannäs var också lyckat. (Per Gustafsson)

X-Hunters, Kristinehamn:
-Vårt inledande ugglesvep var riktigt givande med berguv i norra Ölme, två pärlugglor, kattuggla i Storfors och två sparvugglor, bland annat i Medhamn. På morgonen körde vi runt i Degerfors, Karlskoga, Storfors, Baggerud och Kristinehamn. Vi hade verkligen flyt, speciellt med tanke på att vi rekat dåligt. Extra roligt var att springa på en gärdsmyg när vi letade kanadagås i Letälven. Krickan i Bäckhammar och sillmulen vid Baggerud var också trevliga. Det hade naturligtvis varit ännu bättre om vi hade kunnnat bestämma alkan, men tyvärr låg den för långt ut. (Mattias Norevik)

von Tenows Drabanter, Karlstad/Vålberg:
-Någon uggletur på fredagskvällen blev det inte och på lördagsmorgonen inskränkte sig ropandet till en sparvuggla. Vårt rally började egentligen annars på Ladholmen (även om vi satte på trippmätaren i Vålberg). Därefter följde vi en rutt med Säffle, Nysäter, Vålberg, Kil, Karlstad  och Ölme som hållplatser. Turen var verkligen på vår sida under rallyt. Arterna flöt in i en jämn och strid ström. Vi behövde inte leta speciellt mycket. Småskrake och skäggdopping vid Ladholmen var fina obsar. Kanadagåsen mitt i Säffle var helt oväntad. Mängden ormvråkar (minst 7-8 stycken) på Näset och vid Panken samt fjällvråken i Ölme satt också fint på listan. (Jan Wilhelmsson)