Vid middagstiden på onsdagen den 21/3 2002 var Ulf T Carlsson, Kristinehamn, ute på en av sina regelbundna inventeringsturer till Ölmeviken. Söder om den stora masten bildade vårvattnet en översvämning. Bland sångsvanar och gäss fanns en avsevärt ovanligare art - en nilgås. Ulf ringde till Värmlandssvararen och så småningom hamnade observationen hos RiX-larm. Därmed kunde personsökare börja surra i byxfickor runt om i landet. Tyvärr var det väl sent på dagen så eventuella expeditioner fick vänta till torsdagen.

Återupptäckten
När det första bleka gryningsljuset vid halv sextiden började ge färg åt gåsflockarna i Ölme, stod ett 20-tal skådare och stirrade i sina tubkikare. Förgäves. Ingen nilgås stod att finna. Det dröjde en och en halv timme innan en liten gås med lysande vita vingpartier kom flygande in från själva Ölmeviken. Den slog sig ner längre västerut än dagen tidigare. Nu fanns den mellan gården Vänersvik och Kullen. Men den stannade inte länge. Med sångsvanar sträckte den norrut efter redan en kvart. Diverse bilexpeditioner gav sig av åt samma håll och kunde snart återfinna fågeln vid Labberud (!) norr om Broby. Där befann sig nilgåsen hela torsdagen och kunde beskådas av både lokala och tillresta skådare från resten av Sverige.

Nilgåsens status
Nilgåsen är egentligen en afrikansk fågel, som inplanterats i England och Holland. I England fanns 1998 80 häckande par i frihet. I Holland häckade 1996 ca 1 300 par och i Belgien ca 250 par 1995 (Fågelåret 1999). Dessa självförsörjande populationer gjorde att SOF:s raritetskommitté från och med 1999 placerar fynd av nilgås i den så kallade kategori C. Kategorin innefattar arter som kanadagås, amerikansk kopparand, fasan och tamduva. Dessa definieras som "Inplanterade eller förrymda arter som etablerat en (av människan) ej beroende, frihäckande population" (Fågelåret 1999). Skulle dock en uppenbar förrymd "parknilgås" observeras, placeras den i kategori E (parkrymlingar) och betraktas då som icke-spontan. Den aktuella ölmefågeln utgör dock förmodligen ett fynd i kategori C, det vill säga spontan, därav den stora tillströmningen av skådare.

Den aktuella nilgåsen i Ölme. Foto: Sven Larsson

Flera bilder på (högst förmodligen) samma fågel finns hos på www.club300.se/galleri/

Utseende
Nilgåsen är en liten gås (något större än gravand) med en karakteristisk färgteckning. Den är brunröd på ovansidan och beige på undersidan. Det ljusa huvudet har en mörk ögonmask. I flykten visar den upp stora vita vingfält.

Fynd
Fyndet av nilgås är det första för Värmland, förmodligen art nummer 322 i landskapet (321:an vitvingad trut är under granskning). I Sverige gjordes 1999 ett fynd och 2000 två fynd av nilgås. Fjolåret gav två rastande fåglar i Skåne i maj  och en i Halland i september-oktober. Förmodligen kommer skånefyndet att betraktas som spontant, medan hallandsfågeln var en parkrymling. 

Säkerligen är den aktuella fågeln i Ölme samma exemplar som den 16-17/3 befann sig vid Hornborgasjön i Västergötland.

En översikt över nilgåsfynd kan ses på Göran Lettstrands hemsida

Vägbeskrivning
Den 21/3 befann sig nilgåsen vid Labberud, Broby, Ölme. Så hittar du dit: Åk E18 västerut från Kristinehamn. Ta av norrut vid Statoilmacken Stolpen i Ölme. Kör på den asfalterade vägen några km till det lilla samhället Broby. Följ här vägen norrut mot Lindås. Några km norr om Broby gick nilgåsen tillsammans med sångsvanar, kanadagäss och tranor.

Om nilgåsen inte skulle befinna sig norr om Broby, kan det vara värt att kolla längre söderut. Ta då i stället av söderut vid ovan nämnda Statoilmack. Kör in i Ölme samhälle och parkera vid den gamla järnvägsstationen (på en rondelliknande plan). Man kör hela tiden på samma gata rakt genom samhället. Ett annat alternativ kan vara att ta av från Ölmes "huvudgata" till vänster där det skyltas om en antik lanthandel. Passera den lilla lanthandeln och håll sedan höger. När man kommer fram till och över järnvägsbron, kan det vara värt att spana västerut mot den översvämning där gåsen upptäcktes.

Jan Wilhelmsson