Fjälluggla vid Västra Takene, Hammarö

Upptäckten
Upptäckaren Anders Hansson beskriver sitt fynd på följande sätt:
          "Efter några dagar med dåligt väder, där mycket hårda vindar och nederbörd inte lockat till fågelskådning, kom så en dag med fint väder. Idag ska jag ta mig en tur ut till Hammarö sydspets, tänkte jag. Kolla lite
efter inblåsta havsfåglar. Kände mig dock lite seg på morgonen så det blev förmiddag ganska snabbt. Efter att termosen var fylld och mackorna var klara gick jag för att klä
på mig. Tittade ut genom fönstret mot norr samtidigt som långkalsongerna drogs på (kl 09.50).
          Då ser jag en sparvhök komma svepande fram på ganska låg höjd i
skogskanten. Naturligtvis följde jag den med blicken för att se var den skulle ta vägen. Den var stor så det var en hona. Den tog höjd och gick mot toppen av några höga björkar. Men istället för att sätta sig gjorde höken ett slags utfall mot något i trädet. Det där såg mycket misstänkt ut, så jag skärpte blicken extra noga mot trädtoppen. Såg med blotta ögat något gråvitt i trädet. Snabb transport till kikaren
med hökuggla i tanken.
          Efter titten i kikaren fanns hökuggla fortfarande kvar i skallen, det såg grått ut och solen lyste just då inte så klart. Men plötsligt så vred fågeln på huvudet mot mig i kikaren. Ansiktet var kritvitt!!!! Va! Det är ju en fjälluggla. Fram med tuben för att kolla extra noga. Solen börjar lysa lite klarare och nu lyser hon vit som en snögumma i björken.
          Nu snurrar det i huvudet. Kolla på ugglan, var är pipen, manualen, telefonen. Sitter den kvar? Skriver upp larmsiffrorna på ett
papper. Kollar en extra gång. Slår de härliga siffrorna på telefonen. Kollar att larmet stämmer. Ugglan sitter kvar. Klär på mig. Telefonen ringer:
-Ä uggla kvar? Ser du den? Var sitter den?
-Ja, jag ser den, svarar jag samtidigt som kameragrejor hämtas i bilen. Fler ringer. Samma frågor. En bil kommer farande. Håkan Funk kliver ut med en halvt chockad uppsyn. Han kom snabbt för han var vid Hammarö sydspets och kollade efter havsfågel. Det visade sig vara en bra plats att vara på denna förmiddag.
          Jag fotar fjällugglan på långt säkerhetsavstånd, kanske 175 meter. Strax
innan ugglan lättar ringer grannen Gunnar Andersson och berättar att han hade stött på en fjälluggla på morgonen vid sin promenad med hunden i björkdungen norr om gärdena vid Västra Takene. Ugglan skrämdes och flög
genom skogen västerut för att troligtvis landa i björktoppen.

          Efter drygt en halvtimme i björken flyger ugglan mot sydost över trädtopparna. Håkan kastar sig i bilen och drar efter. Han får se den  gå mot nordost vid spången på Hammarö fågelstation.
          Håkan och jag var ju de enda som fick se fjällugglan förutom ett kaffedrickande par vid vindskyddet på Bränneholme. Många tillresta ornitologer finkammade sedan de södra delarna av Hammarö fram till mörkrets inbrott.
På alla platser utom vid Bränneholme!!!!????"

Återupptäckten
Onsdagen kom och folk fortsatte att leta. Vid tolvtiden drog Lars-Erik Larsson på sig kängorna och rättade till kikarremmen. Han hade tänkt besöka Bränneholme och dess vindskydd. Kanske hade ugglan kommit tillbaka till söndagens skär? Han traskade på stigen mot vindskyddet, men hade tagit fel på vindskydd. Han var i själva verket på väg mot det vindskydd som står på Kråkhallsudden, på andra sidan den aktuella vänerviken. Detta misstag skulle visa sig mycket givande. Nästan framme vid grillplatsen flaxade det till bara några meter framför Lars-Erik och middagstidens stickande motljus blev ännu vitare. Han hade stött den eftersökta fjällugglan!
          Fågeln hade suttit och kurat i skogskanten helt nära stigen. Efter påhälsningen av Lars-Erik flög den ut på ett skär ett femtiometer ut i viken och tronade högst uppe på en stenbumling, kisande med sina klargula ögon. Till att börja med attackerades fågeln av några skränande måsar, men blev snart lämnad i fred. Larmet gick naturligtvis och många skådare hann bli tillfredsställda innan mörkret lade sig.

Som även framgår av bilderna var ugglan ingen gammal hanne, utan snarare en ung dito eller en äldre hona. Den hade en del mörka fläckar på hjässan och fint tvärbandat bröst. Rygg och skuldror var mörkt fläckiga. Fågeln såg ut att vara ganska tillfreds med tillvaron. Den putsade sig då och då samt körde ibland ett stretchingpass.
           Strax innan 16.00, när det nästan var beckmörkt, lättade fjällugglan och flög ut på Skallholmen, en delvis skogklädd ö söder om dagskäret. Där tappade observatörerna kontakten. De tror inte att ugglan sträckte, utan istället att fågeln begav sig ut på jakt på ön. Låt oss hoppas det, för det finns många skådare som inte kunde komma loss från studier eller arbete på onsdagen. Ugglan kommer med all säkerhet att eftersökas även under kommande dagar.
          För den som är osäker på var viken utanför Bränneholme ligger, rekommenderas ett besök på Hammarö fågelstations hemsida. På en karta visas stationsområdet. Fjällugglan satt på söndagen alltså på ett skär i Skallholmsviken utanför Bränneholme, närmare bestämt där den ögleliknande stigen slutar vid vattnet. På onsdagen stöttes den upp ungefär där en annan "stigsnutt" slutar i öster, d v s strax sydost om kartans kompasspil, och satte sig därefter på ett skär en liten bit ut i vattnet.

Fredagens händelser
Klockan 15.40 fredag den 10/12 sågs fjällugglan igen. Den satt på samma ställe som i onsdags, alltså ett skär i Skallholmsviken nordost om vindskyddet vid Bränneholme (se ovan). Observatören Håkan Funk berättar att den satt fullt öppet. Kanske den hade suttit så hela dagen. Kanske hade den stötts upp från någon dagskvist av någon okänd skogsströvare.

Ring Värmlandssvararen (054 - 83 97 55) för fortlöpande information om eftersökandet av fågeln.