Upptäckten
Rune Stolpe, Charlottenberg, var ute på nattlyssnartur på kvällen den 16 juni. I
Bysjöns norra ände hörde han ett läte han aldrig hört förut. Rune Stolpe hade ingen
aning vad det var för varelse som satt och knarrade i vassen. Han diskuterade senare
obsen med några personer, men det var inte förrän diskussionen nådde Mikael Brobergs
öron som saker och ting började hända. Mikael åkte ut till Bysjön och lyssnade den
20/6. Även han stod okunnig till det mystiska lätet, som han dock trodde sig komma från
en sumphöna. Mikael åkte hem och lyssnade på inspelningar och kom fram till att det
måste ha varit Värmlands första dvärgsumphöna han hört. Mikael tog kontakt med flera
skådare som följande kväll kunde bekräfta artbestämningen. En av dessa skådare var
Morgan Johansson, som mindre än ett dygn tidigare lyssnat på den dvärgsumphöna som
fanns i Småland. Några andra var Dan och Bill Zetterström, som sett åtskilliga
dvärgsumhönor, men faktiskt aldrig artbestämt någon säkert på spellätet tidigare.
Det hade tidigare alltid funnits ätliga grodor på plats. Så var inte fallet i Bysjön
eftersom grodarten i Sverige enbart förekommer i Skåne. Dvärgsumphönan kunde nu pipas
ut på RiX-larm och bilar från hela Sverige (och säkerligen också Norge) började
strömma mot nordvästra Värmland.
Vägbeskrivning
Eftersom dvärgsumphönan i skrivande stund (26/6) fortfarande finns kvar i
Bysjön, får Ni här en vägbeskrivning till denna ornitologiska guldgruva. Vi utgår
från Karlstad. Ta först väg 61 mot Norge mot nrdväst. Åk genom Arvika och Åmotsfors.
En knapp mil norr om Åmotfors passerar man en campingplats på höger sida och en
kilometer senare en ombyggd affär till vänster. Något hundratal meter senare tar man av
till höger mot "Fjäll" och "Lerot". Kör ca 1 km tills Bysjön
ligger på höger sida. "Dvärgsumplokalen" ligger vid en liten grusväg ner
till höger. Det ligger några båtar där grusvägen slutar nere vid sjön.
Dvärgsumphönan spelar strax väster om båtplatsen och hörs utmärkt från denna.
Bästa parkeringsplatsen är nedanför en skola, som ligger mittemot den nyss nämnda
grusvägen.
Lätet
Dvärgsumphönan har börjat spela mellan kl 22 och 23 på kvällarna. När
vävmästaren var på plats började den lite försiktigt med ganska korta räckor av
"sång". Efter någon timme blev stroferna längre, varierande i tonhöjd. Den
har hållit på tämligen länge på morgnarna, vissa dagar fram till sextiden. |
|
Hur låter dvärgsumphöna och
vilka andra läten kan utgöra en förväxlingsrisk? Fågelguiden beskriver sången som
"ett lågmält, torrt smattrande med ojämn ljudstyrka". Det närmaste
fågellätet är nog årta, men ätlig groda låter ännu mera likt den rara sumphönan.
Lätet är faktiskt inte helt olikt det som en "smatterkråka" på ett cykelhjul
ger. Lyssna gärna på dvärgsumhönan i Bysjön och jämför med spellätet av ätlig
groda. Dvärgsumphönan i
Bysjön (inspelning av Sven Larsson)
Ätlig groda (länk till Stockholms
Herpetologiska Förening)
Tidigare fynd
Fyndet var alltså det första för landskapet och Sveriges sjätte. Samtidigt
befann sig faktiskt det femte fyndet i landet, i Hunna i Småland. De fyra tidigare fynden
gjordes i Skåne (augusti 1898 och maj 1955), på Öland (juni 1976) och på Gotland (juni
1983). Eftersom två fåglar påträffades i Sverige samtidigt torde ett visst inflöde ha
skett till landet. Man har dock inte hittat några fler. Dvärgsumphönan häckar i vår
världsdel fläckvis i Västeuropa och framför allt norr och nordväst om Svarta havet
och Kaspiska havet.
Felbestämningar
Den 1-8/6 1961 rapporterades en dvärgsumphöna från Södra Hyn av Arne Eklöf.
Förmodligen var denna dock en mindre sumphöna. Bestämningen av hynsumphönan var dock i
gott sällskap. Inte mindre än 27 dvärgsumphönor rapporterades nämligen i Sverige
under åren 1946-1960. Dessa artbestämningar har alltså senare reviderats. Anledningen
till den enorma felbestämningsgraden är en inspelning från Sveriges Radio. På SR:s
skivor har ett honläte av mindre sumphöna felaktigt uppgivits som en dvärgsumphöna.
Det var faktiskt den icke helt obekante Erik Rosenberg som började misstänka att
inspelningen var fel. Han såg nämligen en hona mindre sumphöna i Kvismaren strax efter
han hört grammofonskivans läte. Den observerade fågeln var inte blå på buken som den
borde utan "brun som en Havanna 2". Strax efteråt infångades fågeln och
fågelstationens personal kunde konstatera att Rosenberg hade haft rätt. |
